The revolution is here
Love should be all you need
Jag som själv är lite regnbågig av mig (no labels for the effin win) fick ett litet wake up call av den här filmen. Det är verkligen så här bisarrt som de framställer det. Se den. Gilla den. Sprid den. Vakna.
"jag pratar flytande svenska, engelska och skånska"
Nu ska ni få höra på ting och saker, saker och ting.
Min utbildning har fått mig att vilja hoppa från Gotlandsfärjan, vilket egentligen är jättedumt för om jag är på den färjan innebär det förmodligen att jag åker till fastlandet och där är det ju typ bäst. Fast nu är inte Gotland så jävla pjåkigt. Det är bara det att det är långt ifrån så mycket fint. Och att större delen av tiden här har spenderats i skolan som bara har varit bajs (ja, jag har hängt lite med Sanne igen). Jisses och Gud så mycket energi den har sugit ur mig, men absolut ingenting man behöver kliva in på nu när livet har gått vidare och man har haft helg.
Detta är dock lite som en bakgrundcheck till det huvudsakliga jag ska berätta idag. Tinget och saken.
Jag har alltid velat ha en hund. Jag ville till och med bli veterinär för att jag älskade hundar så mycket. Det närmaste jag kom hund var det ett gosedjur eller två. Lite som om att mamma och pappa kunde lura i mig att det fyllde samma funktion. Ack så lite de trodde om mig.
Den senaste tiden har jag börjat bli lite mer seriös med detta skaffande. Typ nästan adopterat en Niclas, Condor och Philippa. Tänkt slänga upp ett jourhem och så vidare. Kontinuerligt har jag diskuterat saken och tinget med min mor som alltid ska vara så förnuftig och tänka på pengar och allt det där tråkiga. Men jag har ändå hållt med lite, trots att det har tagit emot. Så jag inledde en period då jag inte kollade efter hundar alls. Sen mitt i allt det här "fan vad skolan är sämst jag orkar inte med någonting vill bara sova snälla juni kom hit så jag kan få åka hem hem hem", ni vet, mitt i allt det säger min mamma "jag tror du skulle må bra av en hund." Eftersom att detta indirekt säger att jag ska skaffa en hund började jag kolla som aldrig förr. Så nu är jag ungefär 90% säker på att jag ska skaffa en vovve så fort jag fått fru och barn. Eller jobb och bostad. Så jävla bäst. Blir lycklig bara av att tänka på det.
jaja. Det var allt för denna gång. Ska snart återkomma med andra saker och ting. Något som nästan är lika spännande.
Pimpla le ishål 1.0
Nattmössan
Det är många anledningar till någon slags tystnad. Anledningar jag självklart inte kommer att nämna här. Inte alls faktiskt. Jag har slutat med sånt. Har börjat lära mig att prata istället. Efter 21,5 år levda var det nog faktiskt dags.
Dagen till ära ville jag mest bara citera en låt ni alla redan hört.
"Well you only need the light when it's burning low
Only miss the sun when it starts to snow
Only know you love her when you let her go
Only know you've been high when you're feeling low
Only hate the road when you're missing home"
Only miss the sun when it starts to snow
Only know you love her when you let her go
Only know you've been high when you're feeling low
Only hate the road when you're missing home"
Det är sista meningen jag syftar på. (MEN oerhört läskigt att denna låt shufflas fram i detta nu)
You only hate the road when you're missing home. Och det kombinerar vi ju givetvis med citatet "Home is where your heart is". Man kan alltid kombinera något med något och då blir det oftast lite bättre.
Glass med chokladsås och nougatsås till exempel. Chips med dip. Dagen med solen. Bilen med körkortet. TVn med filmen. Soffan med filten. Sängen med täcket. Dig med mig. Riding solo kan vara nice, men visst går inget upp emot en kombo. Vad hade Australien varit utan Alice? Vad hade Hops varit utan Yoyo? Bill utan Bull?
Men nu var det ju den sista meningen på den där låten som var inläggets syfte och inte lista saker som är bättre när det kompleteras med något annat. Även fast vi alla kan enas om att det faktiskt borde ha varit syftet då det var mycket mer intressant. Men men. Känns inte som om att man kan ändra rutt när man står på mållinjen.
Meningen var att säga: hjärtat har som hittat hem och jag är därför trött på att resa. Jag vill mest bara hem.
Tack för mig, skål, puss och hej!
But if you close your eyes
PES
Ett exempel på vad jag också vill kunna:
Hallå i rutan
Det får duga.
Helgens filmer
Jag har varit i mitt bästa filmflow på väldigt länge den här helgen. Då i kvantitet av film och inte kvalité.
Först ut var Hall Pass och jag fick verkligen kämpa för att inte kasta dosan igenom TV-rutan. Så satans kass var den.
1/5 geisha.
Tänkte skita i att höja ribban och slog därefter på Get Him To the Greek. Jag fick se filmen i 4 omgångar och blev inte klar förrän på söndagen. Så inte okej var den.
2/5 geisha.
Sen kom lördagen och tacka vettja lördagen! Jag och ett fint sällskap går på Human Rights Filmfestival här i Göteborg. Det blev en film om Syrien, The Suffering Grasses och den var bra fin. Men lite "lycka till med att hitta den." Värt ett försök i alle fall, det kan jag lova!
4/5 geisha.
Lördagen fortsatte med det fina sällskapet och dokumentärfilm, Palme fick bli den nästa. Att jag nu känner att jag vill bli politiker och då i samma anda som den karl, ja det är väl ett tecken på att filmen fick klart godkänt.
4/5 geisha.
Därefter tog vi paus för att se på melodifestivalen för att sedan fortsätta med en Oscarnominering, Silver Lining Playbook. Först tänkte jag mest: sluta härja och öka tempot. Jag fick lite panik. Sen efter filmen kunde jag verkligen inte tycka annat än att det var förbannat fin. Bradley Cooper gör ett fantastiskt jobb men förlorade ändå sin Oscar till Daniel Day- Lewis. Jennifer Lawrence som gör ett minst lika bra jobb kammade däremot hem sitt pris som årets kvinnliga huvudroll. Manuset i denna film var också top on le notch. Så se den helt enkelt.
4/5 geisha.
Avslutade helgen med att se ännu en "måstefilm" i form av This Is England. Blev berörd och det bådar gott för ett högt betyg.
4/5 geisha.
Helgens medelbetyg blev ändå 3,8. Så det var tydligen mer kvalité än kvantité. Vilken fest. Återkommer kanske om The Oscars förresten. Ska bara överväga ifall jag har tillräckligt med åsikter.
The pen story
Ett fattigt OS
Vi har hundratals år av erfarenhet när det kommer till växthuseffekten och människans påverkan. Dessa kan spåras tillbaka hela vägen till 1824 och har mött mycket motgång fram tills nu. 1869 blev Svante Arrhenius motsagd när han visade sina beräkningar på hur koldioxiden skulle kunna påverka temperaturen på jorden. 100 år senare har mätningarna och tekniken blivit bättre och mer utvecklade. 1990 kunde man slå fast vid att utsläppen av växthusgaser medför ett varmare klimat. 2007 kunde man läsa i IPCC:s fjärde utvärdering att det är ”mycket sannolikt att huvuddelen av den uppvärmning som ägt rum sedan 1950 har orsakats av ökande halter av växthusgaser i atmosfären”. Vi vet om att vi ökar växthusgaserna, bland annat via koldioxidutsläpp. Vi vet därför även om att vi hjälper till att värma upp vår jord. Vi vet även därför också om att vi står för en hel del av de klimatförändringar som sker. Ett varmare klimat innebär en ökad havsnivå. En ökad havsnivå kombinerat med landsänkning innebär landyta utan under vatten. Ett varmare klimat innebär också mindre snö. Mindre snö innebär mindre skidor och mindre skidor innebär ett fattigare OS.
Vi påverkar klimatet oftast genom att inte fullt ut tänka efter. Genom att vara lite lätt bekväma och lata. Ibland bara allmänt blinda. Det finns många lösningar till det här problemet och samhället tvingas till ännu fler. Människan måste börja köra mindre bil, eller om inte annat bättre bilar. Sverige är ett gott exempel på hur man kan byta ut de fossila bränslena mot sådana som inte har lika stor miljöpåverkan. Jag var nyligen i Florida, USA, där solen skiner väldigt många dagar om året. Varför har inte varje hus solfångare på taket? Elproduktionen bidrar till utsläpp av växthusgaser. Varför inte försörja sitt eget hus på dess egen el från något så självklart som solen och minska ens negativa påverkan på miljön?
Människan kan alltså göra något åt sin påverkan på klimatet, men jag kan själv förstå att det inte är så motiverande när man ständigt får läsa om hur kört det redan är. Om vi bara skulle kunna få läsa lite mer om hoppet som fortfarande finns, om hur vi kan göra för att göra allt lite bättre. Då skulle nog även mina barnbarns barn få se skidor på OS. Då utan konstgjord snö.
Bara du
Idag lyssnar vi på denna fantastiska dam: Caroline af Ugglas.
Hon är fin. Väldigt fin. Nästan "åh"- fin.
Mer om melodifestivalen kommer jag nog inte att skriva. Inte idag. Eller jo. På lördag kommer melodifestivalen att vara ganska så sämst. Lätt mer fokus på chipsskålen än något annat.
Annars är det väl mest kniven mot strupen hela tiden. Skarpt läge ni vet. Sätter kroppen i strejk. Livet är en fäst.
Det är skillnad på pudding och pudding
Ni vet, den ena äter man med blicken och den andra med munnen (citat från puddingen på bilden)
Det är okej att vara gay
Det är ganska så bra av mig att inte ha tjatat sönder de sociala medierna om Pia. För det är otroligt lätt hänt att uppdatera twitter en gång i minuten med citat från henne. Eller skriva ett inlägg eller två om något vi har diskuterat under dagen. Igår sa hon dock något alldeles för bra för att inte dela med mig av det.
Det började med alla hjärtans dag. Fortsatte med att hon inte tog för givet att jag var gay för att jag ser gay ut, eller att jag var straight för att "det är det man är". Sen så kom det. Typ det bästa jag har hört på länge.
"När mina barn var små sa jag till dem 'när ni blir lite äldre kommer ni kanske att gilla tjejer eller så gillar ni killar. Det är inget ni kan veta nu, men det är något ni kommer att veta sen och oavsett vad ni gillar så är det okej'."
Det fina här är inte att hon är okej med att hennes barn eventuellt skulle växa upp och bli gay. Det var inte heller syftet med vad hon sa. Det fina är att hon gör de medvetna om att den möjligheten finns. Hur många har inte sagt att de inte riktigt fattade vad det var de kände för någon bara för att den personen var av samma kön? Hur många växer inte upp vetandes att det som gäller är att jag som tjej ska bli tillsammans med en kille, annat är fel? Fatta att veta från första början att oavsett vad jag känner när jag blir äldre så är det okej. Är det en tjej som får mig att börja må konstigt och startar ett världskrig i min mage, ja men då är det okej. Det har mamma sagt. Man kan känna så här för tjejer också och det kommer att ske utan att man ens noterar det som något märkvärdigt. För vilka av dessa ungar växer upp med att känna att det är något fel, för en själv och för andra? Det kommer ju för dem att bli lika självklart som att vara straight. Hur många av dessa kommer då att växa upp till att bli homofober?
Fattar ni det jag har fattat, att ifall denna mening sägs till alla barn kommer ord som homofobi åka in i historieböckerna för att stanna där?
Jag känner själv att det var en mening som faktiskt skulle ha kunnat förändra mitt liv. Det tog mig ett flertal år för mig att acceptera min läggning, och jag har fortfarande inte nått hela vägen fram.
Det är dock ett sidospår jag inte tänker bege mig in på. Inte idag. Kan bara säga att det är ganska så tragiskt. Ens nära och kära accepterar en för vad jag är, men inte jag själv.
Tillbaka till Pia. Hon är fanimej helt jävla underbar. När jag blir mamma ska jag bli som henne och innan jag blir det ska jag inspirera andra till att också bli det. SÅ till alla föräldrar där ute. Gör era barn medvetna om vilka möjligheter som finns. Att det inte bara finns en väg man kan vandra på.
Lite film
Stått och vägt emellan att skriva en recension av mitt liv, eller att ge er en liten kort sammanfattning av helgens filmer. Det sistnämnda var inläggets egentliga syfte från början, men jag brukar alltid finna det lite festligare att gräva ner mig i det djupa. Dessutom var det nog mest bara en massa besvikelser denna helg när det kommer till filmer, men ändå känns det nog bäst att hålla sig lite mer på ytan. I alle fall till en början. Det är ju måndag.
Tog tummen ur och såg på "Life of Pi". Den kändes lite som "kom och se vad vi kan göra för coola grejer med dagens teknik". Det gjorde filmen mindre bra. Väldigt mycket mindre bra. Det enda som lyfter denna film och faktiskt gör den helt okej är att de har lyckats bra med animeringen, samt att slutet är faktiskt väldigt fantastiskt. 6 av 10 geisha.
Nästa film blev "Firehouse Dog" och den var precis som en familjefilm brukar vara. Ganska så kass. Men med tanke på mina hundcravings fick den 4 av 10 geisha. Det beror också på att jag är snäll.
Helgens besvikelse var ändå "Upside Down". När min tillfälliga sambo berättade om den tänkte jag att det var en film jag måste se på direkten, så på direkten så vi den. Det visade sig vara en sån där film jag inte hade behövt se alls. Cool idé så där. Men Jim Sturgess gjorde faktiskt ett sämre jobb en Kirsten Dunst, och henne har jag absolut aldrig gillat.
4 av 10 geisha.
Helgens absolut bästa som förmodligen alla redan har sett förutom jag för jag inte har sett de filmer alla andra har sett gick och blev Billy Elliot. Eftersom att ni redan har sett den behöver jag ju inte säga så mycket mer än att den fick 8 av 10 geisha.
